Dutch Baroque Era Painter, 1608-1651 Backer was born in Harlingen, but his family moved soon (in 1611) to Amsterdam. Between 1627 and 1633 he and Govert Flinck were pupils of Lambert Jacobsz in Leeuwarden. In 1633 he returned to Amsterdam, where he remained until his death. His extreme quickness in painting portraits has been particularly noticed, and it is said by his Amsterdam colleague Joachim von Sandrart that he completely finished, in one day, the half length portrait of a lady in full dress, even so early, that she was able to return the same day to Haarlem. Besides being an important portrait painter - some 70 portraits can be attributed to him with certainty, among them the 1642 Company of Cornelis de Graeff voor de Nieuwe Doelen in Amsterdam, on the same wall as Rembrandt's Night Watch - Backer was an excellent painter of religious and mythological paintings. He was especially interested in pastoral subjects, themes from contemporary history, like the huge Crowning of Mirtillo from 1641 in the Brukenthal collection in Sibiu (250 x 250 cm.). In fact, Backer was a leading artist in Amsterdam until his premature death in 1651.  Related Paintings of BACKER, Jacob Adriaensz. :. | Self-portrait | Martyrdom of St Philip | Cow-Girl in the Windsor Great Park af | The Dancer Barbara Campanini | Adelaide Maria |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Albert Joseph Moore Prints
English Classicist Painter, 1841-1893 Albert Joseph Moore (4 September 1841 ?C 25 September 1893) was an English painter, known for his depictions of langorous female figures set against the luxury and decadence of the classical world. SilverHe was born in York in 1841, the youngest of the fourteen children of the artist William Moore of York who in the first half of the 19th century enjoyed a considerable reputation in the North of England as a painter of portraits and landscape. In his childhood Albert Moore showed an extraordinary love of art, and as he was encouraged in his tastes by his father and brothers, two of whom afterwards became famous as artists ?? John Collingham Moore and Henry Moore, and he was able to begin the active exercise of his profession at an unusually early age. His first exhibited works were two drawings which he sent to the Royal Academy in 1857. A year later he became a student in the Royal Academy schools; but after working in them for a few months only he decided that he would be more profitably occupied in independent practice. During the period that extended from 1858 to 1870, though he produced and exhibited many pictures and drawings, he gave up much of his time to decorative work of various kinds, and painted, in 1863, a series of wall decorations at Coombe Abbey, the seat of the Earl of Craven; in 1865 and 1866 some elaborate compositions: The Last Supper and The Feeding of the Five Thousand on the chancel walls of the church of St. Alban's, Rochdale; and in 1868 A Greek Play, an important panel in tempera for the proscenium of the Queen's Theatre in Long Acre. His first large canvas, Elijah's Sacrifice, was completed during a stay of some five months in Rome at the beginning of 1863, and appeared at the Academy in 1865. A still larger picture, The Shunamite relating the Glories of King Solomon to her Maidens, was exhibited in 1866, and with it two smaller works, Apricots and Pomegranates. In these Albert Moore asserted plainly the particular technical conviction that for the rest of his life governed the whole of his practice, and with them he first took his place definitely among the most original of British painters.
Davies Arthur Bowen
American Symbolist Painter, printmaker and tapestry designer , b.1862 d.1928 American painter and illustrator. He first trained as an architectural draughtsman at the Academy of Design, Chicago (1878). After studying briefly at the Art Institute of Chicago, he went to New York, where he attended the Gotham School and the Art Students League (1886-8). By 1887 he was working as an illustrator for Century magazine. A realist landscape painter in the 19th-century academic tradition, he was influenced by the painters of the Hudson River school and particularly by the luminist, dream-like landscapes of George Inness.